annaludde

Jag kan inte mätta min längtan efter er.

Min längtan till er är oändlig.

Ni är min själ min familj, ni är de som får mig att känna mig levande och finns att stötta när vi mår dåligt.

Min lägtan till er är oändlig.

Hur ska jag kunna mätta den?

Hjärtat värker, musklerna värker, hjärnan.. Ja hela kroppen värker.

Livets berg och dalbana ska inte alltid vara lätt eller rättvis.

Men min längtan till er är oändlig.

Tankarna snurrar runt runt, jag får inte stopp på denna karusell hur mycket jag än vill.

Karusellen bara snurrar fortare, jag håller på att tappa taget.

Men drar mig upp igen, håller i med ett starkare tag.

Ni gör mig starkare.

Det är ni som har lärt mig att hålla tag lite starkare, lite till..

Men min längtan till er är oändlig!

Livet kan inte vara på topp jämt, men varför kan det inte vara det?

Snälla kan nån förklara varför?

Man måste åter igen låta sig själv må dåligt för att kunna må bra.

Men min längtan är fortfarande för stor.

Jag vet att jag kommer må bättre snart.

Men hur snart?

Tack för att ni finns min älskade familj.

Ni är värda mer än vad ord, pengar, guld, kan säga.

Ni är mina föräldrar, syskon och mitt allt!