Torsdag och solen skiner..
Vad hände liksom med vädret?
I dag är det underbart soligt väder, och lite kallt men det är ändå underbart.
I dag måste jag nog ta mig till vårdcentralen då jag tror jag har fått öroninflammation, trökigt men så är det.
Hoppas de ringer upp snart så jag kan få komma in och bota min förkyldning. Trött på att vara sjuk nu.
Såg i dag att det var så många som hade skrivit kommentarer i natt när jag hade skrivit så jag blev riktigt glad. Har ingen aning om vad som kan har hänt. =)
Senare i dag kommer Andreas hem wiieee ska bli skoj att träffa honom igen.
Han är ju borta och jobbar hela tiden, och ja vet att vi har inte varit kompisar så länge. Men han tillför så mycket energi och glädje att det är skoj att ha honom hemma här i lidköping och liva upp stämningen lite.
Sen i dag kanske jag ska försöka ta tag i lägenheten om jag orkar börja ta tag i vad som är mitt och Han´s som jag bor med. han har ju invaderat hallen i bara en massa skräp, vet inte vad han tänker just nu. men men så är det.'
Bjuder på en text till som jag skrev här om dagen. Ha det bra så skriver jag säkert lite senare..
Kramis!
" Jag famlar runt i mörkret, finner inte vägen ut.
Vägen har försvunnit, jag famlar mig runt i mörkret.
Vart är den?
Mörket sluter sig närmare, nu ser jag inget.
Varför är jag i mörkret?
Känner paniken komma, paniken för att aldrig hitta ut igen.
Jag känner något..
Men är det bara paniken jag känner komma eller är det vägen ut igen?
Mörkret är fortfarande här... Det blir allt mörkare..
Jag måste ut, jag måste ut!
Kan någon hjälpa mig att hitta vägen ut, eller är det jag som måste göra det själv?
Svetten börjar pärlas, blir darrig i hela kroppen, vad är det som händer?
Just i den stunden känner jag paniken avtar, lugnet tar över.
Hur kan jag känna mig lugn, mörket finns där.
Jag inser att det är bara jag som kan hjälpa mig själv.
Jag vaknar upp och förstår att allt är bara en dröm.
Men jag har insett något på vägen, bara jag som kan hjälpa mig själv i från mörkret."
Jag famlar runt i mörkret, finner inte vägen ut.
Vägen har försvunnit, jag famlar mig runt i mörkret.
Vart är den?
Mörket sluter sig närmare, nu ser jag inget.
Varför är jag i mörkret?
Känner paniken komma, paniken för att aldrig hitta ut igen.
Jag känner något..
Men är det bara paniken jag känner komma eller är det vägen ut igen?
Mörkret är fortfarande här... Det blir allt mörkare..
Jag måste ut, jag måste ut!
Kan någon hjälpa mig att hitta vägen ut, eller är det jag som måste göra det själv?
Svetten börjar pärlas, blir darrig i hela kroppen, vad är det som händer?
Just i den stunden känner jag paniken avtar, lugnet tar över.
Hur kan jag känna mig lugn, mörket finns där.
Jag inser att det är bara jag som kan hjälpa mig själv.
Jag vaknar upp och förstår att allt är bara en dröm.
Men jag har insett något på vägen, bara jag som kan hjälpa mig själv i från mörkret.
Kommentarer
Postat av: Anna
åh usch, jag har precis slutat min antibiotikakur för hörselgånsinflammation. mindre kul, hoppas du blir bra snart!
Trackback
